Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Bara en ko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bjuda honom pengar för hustrun eller äldste pojken hans, ty
Stjärna var rakt som en människa, och i somras, när
flickungen trillat ner i en potatisgraf, kom kon och råmade vid
köksfönstret, alldeles som om hon velat be om hjälp.
Ingen må dock tro, att backstugufolket fick göra sig goda
dagar med all mjölken. Ack, fattigman har det inte på det
viset; det mesta fick lof gå åt smörkärnan och förvandlas i
pengar, men en och annan tår söt mjölk till den lille minste
i vaggan och så kärnmjölken samt glädjen af det personliga
umgänget med Stjärna, det var ändå en reel behållning af
nöjet att äga »egen ko».
Och åren gingo, och Stjärna lefde sig mer och mer in i
familjen. Särskildt mindes hon en dag på senhösten, då den
äldsta flickan, som »gått och läst» på sommaren, skulle bort
och tjäna andra. Far sa’ just ingenting, bara kramade tösabiten
i näfven och suckade, men mor grät och stoppade en hel
hand full med sjuhålakringlor i klädknytet, och flickungen
torkade sig i synen med snibben på bomullskluten så att
hon blef alldeles röd i ögona. Och så, när hon tagit afsked
af dem alla därinne och kom ner till stättan där Stjärna stod,
slog hon armarna kring den bruna halsen och sa’: »Adjö mä
dej, Stjärna lilla!» Och Stjärna kände sig mer än någonsin
såsom en medlem af familjen och slickade den lilla valkiga
handen och sa: »Mu-u-u-uh», men det kan jag inte öfversätta.
Så blef det svåra tider. En obarmbhärtigt kall Juninatt
bet sönder sädesbrodden å de små tegarne vid backstugan,
och Kalle fick skuldsätta sig på auktion för att få säd till
bröd. Och när hösten kom, hade tiderna inte blifvit bättre,
bönderna hade inte råd att lega för något arbete. Kalle
kunde ingenting förtjäna till sin skuld, och så kom länsmannen
hem för att göra utmätning. Husgerådet var gammalt och
dåligt, och Stjärna var det enda, som dugde att taga i mät.
Och så skrefs hon upp såsom tagen i pant för 33 riksdaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
