Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Kärlek till torfvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin lie på gammal välkänd teg, därvid hvarje kraftigt hugg
kändes som en smekning öfver hjärtat.
— Gack du å räfsa slane, gräbba! Ja ä inte för goer
te å ta opp, när fanjunkarn gör sej så gemener å meja!
Pihl vände sig om vid den kraftiga, men milda rösten
och såg Anna Karin, stor och väldig, samla ihop säden i
hans »skår». Och det höll hon på med hvar enda gång han
grep till lien hela hösten. Hans personliga uppassning tog
hon också alldeles om hand, bar in kaffe till honom på
sängen om söndagsmorgnarna och satte sig sedan på stolen vid
hans skrifbord och njöt af att se hur det smakade honom,
och pratade och log och kände en lycka, som stackars Anna
Karin aldrig förr hade anat.
Af fadern parad ihop med Anders Petter, alldeles som
han spände samman två passande stutar, utan barn, som
lockat hennes ömhet till lif, slösade hon nu på Pihl tjugoåtta
års sparade känslor och en trängtande ömhet, som
genomilade hvarje atom af dessa elfva lispund mogen kvinna med
varmt sjudande blod.
Pihl såg nog nu, hur det var fatt; men han var inte
hågad för saken. Se, hans mamma var häradsskrifvaredotter,
och hans far hade legat i Upsala i fyra år. Det hade
därför varit en rätt fin och städad ton i hemmet, fast det var
klent med kontanterna, och fanjunkaren hade sina
herrskapliga instinkter, som stöttes af mor Anna Karins språk och
vana att snyta sig på afvigsidan af förklädet.
Det var ju bra som det var, och han lefde och andades
inte för annat än de gamla kära torfvorna, hans enda glädje
och tanke. Om Anna Karin var tokig i honom, så mycket
bättre: då tog hon sig inte någon annan man, som gjorde
honom öfverflödig på Storkebo. Han trifdes så innerligt
väl, han var lycklig och nöjd, åkerkålen utrotad, de
igenvallade, öppna dikena ersattes teg för teg med rationel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
