Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I svenska bondehem
- »Medborgerligt förtroende»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Medborgerligt förtroende».
Kyrkovärden hade just lyckats afsluta skogsköpet med
virkeshandlaren från staden. Det var den bästa
parken i skogen om 8,000 träd, och den hade sparats
i både fars och farfars tid, men »pojkarna» hade slagit sig på
marknadslif och hästbyten, och flickorna börjat gå med
garneringar på kjolen; det som inflöt för försåld spannmål räckte
inte till som förr, skogen måste tillgripas, och så hade
kyrkovärden skrifvit kontrakt med virkeshandlaren, och nu skulle
det bevittnas.
Drängen och pigan dugde inte, ty de stodo under
tjänstehjonsstadgan och voro således jäfviga i husbondens
affärer, barnflickan hade inte »gått och läst», och därför fick
man lof skicka bud på dagsverkarne, som bröto sten på
gärdet.
De kommo: en liten, femtioårig torpare med plirande
ögon och en röd lugg i ansiktet, samt en stor, grof karl
med svart hår, örnnäsa och mörka anletsdrag. Han kunde
väl vara så där 25 år gammal.
Då kyrkovärden nämnde, hvarom fråga var, petade den
lille torparen strax dit sitt: guSstaf JoansSonn, men den
andre karlen dröjde och såg besvärad ut.
— Nå, Kalle, var snäll skrif namnet här!
Kalle såg besynnerlig ut, han slog ned ögonen och
frågade förläget:
— Kan inte nå’n annan göra det?
— Nej, här finns ingen annan; raska dej nu!
— Jag kan ju gå efter Peter i hinastuan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0069.html
