Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - »Medborgerligt förtroende»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hva’ behöfs dä? Kan du inte skrifva själf, så bara
håll i pennan, så ska’ jag kråta dit ’et, sade den lille
rödhårige.
Stora svettdroppar trängde ut i Kalles bruna ansikte,
fingrarna lupo konvulsiviskt kring mösskärmen, som han höll
i handen, och slutligen utstötte han:
— Dä nöttar inte te’ nå’t, körkevärd!
— Hvarför i Guss namn skulle dä inte nötta te’ nå’t?
Du är väl så pass gammal, så du står i mantal, vet jag!
Kalle rätade sig med ens, strök den kolsvarta luggen
ur pannan, såg stadigt på de närvarande och sade med fast
stämma:
— Nej, dä nöttar inte, för ja’ har mist äran ... ja’ får
inte vittna ve domstol, mett ord gäller ingenting, ja’ ä’ sämre
än ongen där ... se så, nu vet ni ’et. ... Hvarför ...
hvarför kunde ni inte låta mej vara i fred ...
Här blefvo harmen och blygseln honom öfvermäktiga,
och skakande af våldsamma snyftningar gick Kalle med
tröjärmen öfver ögonen ur rummet.
De kvarvarande tittade förskrämdt på hvarandra,
ungefär som hade en och hvar af dem varit nära att svälja ett
helt lod arsenik.
— Å Gu bevare mej, hvem hade kunna trott Kalle om
dä! sa’ kyrkovärdamoran.
— Det var bra jag fick veta’t; jag hade nästan tänkt
ta honom till förman vid skogshygget, för han ä’ en flink
och duktig arbetare, den rackarn, sa’ virkeshandlaren.
— Och jag, som i förra veckan lät honom köra oxarne
till marknads och ta’ hem pengarna själf, jämrade sig
kyrkovärden.
Ingen giorde sig besvär med att undra öfver, hvarför
Kalle »mist äran».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
