Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - »Han kommer nog»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kalle själf skrifvit: »Hade jag velat taga en vanlig, simpel
’dimm’, som prosten och adjunkten där hemma, så kunde
jag varit färdig med prästen länge se’n, men de bräckjärn,
som i våra dagar hota kyrkans murar, kräfva annat motstånd
än de slöa teologiska vapen, som smiddes på 1830-talet; jag
vill bli en lärd man, en ryktbar, framstående teolog, jag vill
framför allt göra mina gamla, kära föräldrar heder, och
därför — dröjer det.»
Och så pengar, mycket pengar! Den ena ängslotten och
åkerbiten gick efter den andra, och slutligen skref Kalle, som
alltid var så kärleksfull och ville ställa det bra för de gamle,
att det vore bäst om de sålde hela Hästängen, ty han tyckte
det var stor synd, att de skulle slita och släpa med
jordbruket på gamla dagar. Då kunde de lefva godt på
penningarna, som stode igen sedan han fått nog till afslutandet
af sina studier, och räckte det bara ett par år, så skulle han
väl sedan draga försorg om de gamle.
Så blef det auktion på hemmanet, och när Johan sedan
stod redo att bredvid flyttlasset tåga åstad till sitt nya hem,
en liten backstuga i skogen, och frågade kommissarien, med
den där tonen, ni vet, hvarmed en lungsiktig spörjer läkaren
om sitt tillstånd, om han trodde att Kalle kunde vara färdig
med prästen snart, tog mor Lena ordet från kommissarien,
skrattade gladt och menade:
»Han kommer nog.»
De öfriga barnen hade länge se’n dragit ut ur boet,
vredgade öfver att föräldrarne för den förstfödde uppoffrat hela
sitt välstånd. Brefven från Kalle upphörde också, när han
väl fått den stora summan för gården, och fyra långa år hade
runnit hän utan tröst och lisa för de två gamles hjärtan.
Slutligen hade de med den blygsel, hvarmed en svärmande
yngling första gången ertappar sig själf med ett tvifvel på
den älskade, sport efter i universitetsstaden. »Förre teologie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
