Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Per Jönssons Lasse, som kom sig upp i världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till en ny kyrko-orgel, och då fick han, »uppkomlingen»,
plötsligt en oemotståndlig lust att skänka hela det instrument,
till hvilket den stolte och styfve adelsmannen icke ens hade
råd att ge ett anständigt bidrag.
Han var föga svag för yttre ståt, och dock hade han
prydt en länge sedan afliden fattighuskvinnas graf å
Kvastlösa kyrkogård med ett briljant monument af marmor.
Men den fattighuskvinnan var hans moder ...
Samma dag monumentet kom från Köpenhamn, och han
rest till kyrkogården med sina arbetare för att uppsätta det,
hade kammarherren artigt tagit emot honom vid gallerporten
och nådigt yttrat:
— Bäste herr Persson, anse mig inte indiskret, om jag
supponerar, att det illa konvenerar er, att eder ärade fru
moders stoft kommit att hvila så där malplaceradt vis à vis
en mängd obskyra personer af varierande kvalité. Det skulle
charmera mig, om jag finge obligera er att distansera den
superba kvinnans kvarlefvor från en slik societet och placera
dem under det charmanta monumentet strax bredvid min
familjegraf, där just en plats finnes à prendre.
Men då hade han, den forne tiggarpojken, rätat på sig
och i sträf ton svarat:
— Oändligt förbunden, herr baron och kammarherre,
men hvar och en har sin stolthet, ser ni, och min är nu att
Per Jönssons änka, hvilken alls inte var någon »fru» utan en
stackars fattig kvinna af folket, som dog af brist och
umbäranden, ligger kvar där man lagt henne, och att
kyrkogårdens fattigkvarter har det vackraste monumentet.
Allt det där kom nu så lifligt för patron Persson där
han gick och mediterade för sig själf. Många andra minnen
stego äfven upp ur sina mångåriga gömmor och passerade revy.
Han mindes hur han börjat som »sommardräng» hos
»ordföranden» med 30 kronors lön för 7 månader, huru han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
