Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Per Jönssons Lasse, som kom sig upp i världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alltid när han känt lust att börja njuta af lifvet, att lätta
en smula på arbetsbördan, att bilda ett eget hem, hade han
funnit sig så främmande för den krets, till hvilken han nu
genom sin ställning hörde; alltid hade ur hjärtats och minnets
tysta vrå mellan honom och lifsglädjen rest sig ett lidande,
fåradt kvinnoanlete och en utmärglad hand, som nervöst
plockade på bäddens smutsiga halmstrån, ja, då han bevistat
teatern, hade midt i de gladaste operetter tenorens drillar
plötsligt tyckts honom förvandlade i en skrällande grafhosta.
Nu hade han hunnit till parkens ända, till stallet, där
hans älsklingsdjur mojade sig framför fyllda krubbor. Hvilka
fasta, täta murar! Hade den där usla, lilla backstugan haft
sådana väggar, så kanske ... kanske ...
Men nej, han måste åter till sina gäster! — De höjda
glasen blixtrade ut genom rutorna. Det var äkta, godt vin,
det visste han. Hvad skulle han icke velat gifva för att ha
haft bara ett par buteljer däraf den där vinternatten, då den
sjuka kved med slocknande stämma: »Ä’ mjölkaskvätten i
bleckmåttet rent slut, Lasse lille?»
Vid köksfönstret stodo vaktmästarna och frossade på
kyckling och hjärpar. — Ah ... att han icke med allt sitt guld
kunde tvinga tiden tillbaka, och med en hundradedel af allt
detta öfverflöd på sonliga armar skynda fram genom skog
och natt till det usla, lilla barndomshemmets tröskel!
— — — — — — — — — — — — — — — —
— ... Nej, se Persson, hvar har du varit, hedersknyffel?
Skål på dej, gamle hederspascha! Ä’ de sannt, att du ska’
till Karlsbad i nästa vecka? ... Rikemanskrämpor ... förstår ...
förstår. Då få vi emellertid inte se dej på länge, men vi
ska ta mej tusan inte glömma dej för det. Sångare fram:
»Hvem är, som ej vår broder mins,
— — — — — — — —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
