Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Per Jönssons Lasse, som kom sig upp i världen - Den nye klockaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Så ljöd det broderliga välkomstskränet, då handelsman
Persson åter inträdde i sin matsal, men i hörnen hviskades
det:
— Förbaskad snåljåp, som inte skref på Silfversvans
växel, ändå han nedlät sig till en brorskål med den gamle
kryddbonesaren. — Hvar har han bara varit nu, tror du?
Hade han stämt möte med någon af sina torpartöser i
parken? — Å tusan, han har inte mer känsla i kroppen än
obelisken, som han reste åt mor sin. — Han har väl varit
nere på kontoret och räknat räntor, kan jag tro.)
— ... Nej, nu ska vi lämna dig i ro, hedersvän. —
Farväl, farväl! — Di här cigarrerna ä’ så bra, så det får du
ursäkta att jag tar mej en näfve. — Tjänis, broder!
— — — — — — — — — — — — — — — —
Ännu länge sedan gästerna försvunnit, lyste aftonstjärnan
genom det öppna salsfönstret ned på värden, som stod i
ensamma, bittra tankar med händerna framför det fårade
ansiktet, medan hela socknen afundades »Per Jönssons Lasse,
som så underligen kommit sig upp i världen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
