- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen. I svenska bondhem /
131

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Huruledes Sven Persson och Carl Olsson bytte fästmör

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han hade ett bekymmer i sitt hjärta när han gick och han
är af ett lättrördt sinne, och har förmodligen fallit offer för
en kvinnas envishet, och vi hans gamla föräldrar stå sörjande
vid ynglingens graf utan att ens veta om han lefver, och han
var vår ende son, och hans bortgång just nu när höslåttern
skall börja icke är att anse såsom något annat än en olycka,
så uppmanas sockenborna vänligen och ödmjukeligen att med
en man från hvarje halft oförmedladt mantal, såsom vid
vargskall vanligtvis plägar tillgå, hjälpa mig i min stora bedröfvelse
och leta rätt på min älskade son lefvande eller död.

                                        Per Carlsson

I detsamma gluttade Sven på vapenhusdörren, och en
käring, som skulle vända sig ut och se om vädret var sådant
så en kunde stränga upp klöfvern på kvällkvisten, fick se
honom och skrek öfverljudt: »Jesses, där ä han ju!»

*     *
*



Och Carl Olsson han fick då nämndemannens Brita, fast
det var med slet, för byborna hade rätt som börjat att grina
lite smått åt »fästmöbytet». Men Sven han fick Märtha utan
prut, när hon hade sett hur bra Sven och de gamle hade det,
och när då farsgubben sa att de rödgrimlete stutarne skulle
bli Svens och hennes, så blef hon så glad och rörd så
finnarna stodo ut i synen på’na, så en hade godt kunnat hänga
en grytekrok på somliga.

Men allra roligast var det när prästen hade vigt Sven och
Märtha, och gamla mor Anna Karin stod ute i förstukammaren
och rörde ihop finkel och kolrenadt och sirap och bresilja så
ingen kunde se annat än att det var riktigt köpevin, för då
skulle prästen, kan veta, hålla ett tal, och då tog han till ämne
apostelens ord:

                »Kärleken tvingar oss så.»

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free