- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen. I svenska bondhem /
176

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Spelmän och auktionslif

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men spelmannen var outtröttlig. Han hade kanske, om
han var till åren kommen, sett generation efter generation
dansa förbi sin stol där borta i hörnet. Han hade sett unga,
raska drängar blifva kutryggiga och vanskapliga under det
hårda arbetet med plog och järnspett. Han hade sett
blomstrande gräbbor blifva gummor vid 30 års ålder genom
kampen mot armod och bekymmer, och han visste sin plikt att
bringa en smula sol in i denna glädjefattiga tillvaro.
Därför tömde han sitt glas, hartsade stråken, spottade på
skrufven, slängde luggen ur pannan och gned med känsla och
öfvertygelse:

»Dansa medan du är ung,
När du blir gammal, blir du så tung:
                Hopp, min Annika :|:
        Kom så ska vi dansa!»



Huru spelade de egentligen, dessa naturfiolister, som den
afskyvärda dragharmonikan nu i det närmaste förflyttat från
det närvarande till minnets värld?

Af den improvisation, naturmålning och genialitet, hvarom
en och annan »folklifsskildrare» gjort sina skrifbordsstudier,
fanns i verkligheten föga eller intet. Nog är det visst och
sant, att mången rikt musikaliskt begåfvad ande förkväfts i
sin knoppning i våra bondstugor, men omständigheterna spela
en så stor roll äfven här vid lag, lekstugan och brödbekymren
inverkade så mycket på byvirtuosen, att några i minsta mån
själfständiga utflykter i tonernas värld nästan aldrig
förekommo.

Däremot hade de ofta ett beundransvärdt fint öra,
taktfasthet som ett hofkapell, verve i det konstlösa utförandet,
och ett musikminne, som tillät dem att efter en eller annan
dags vistande å Kronobergshed, Hultsfred eller Skillingaryd
bjuda »hemmafolket» på en betydlig del af
regementsmusikkårernas repertoar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free