Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Lönnkrögerskans dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofta förr afslutade diskussionen medels häradsprofossen såsom
telefon.
Hennes gråa, förfallna stuga — med plankbitar på det
söndriga taket och ett af Sissas utrangerade »hvardagsskört»
för de tvenne af oroliga gäster sönderslagna rutorna i ett
fönster på 12 tums yta — reste sig i netto 1½ aln ur jorden,
i hvilken den var nedgräfd ungefär lika djupt; den syntes
knappast från den å andra sidan gärdesgården förbilöpande
häradsvägen, men Sissas kunder hittade ändå dit i den
mörkaste kväll, ty värdinnan hade i åratal sålt brännvin för rimligt
pris och knusslade aldrig med målet. Emellanåt fick hon till
häradsrätten göra en och annan liten resa, hvilken i vidrigaste
fall, som nyss nämndes, utsträcktes till länsstaden; men nätt
och jämnt återkommen till sitt näste, betjänade Sissa sina
kunder med samma oförtrutna nit som förut.
Denna varelse, som af kvinnan förlorat allt utom en ringa
rest af den yttre skapnaden, hade ett barn — utan
namngifven fader förstås — men (nyckfulla natur!) den lilla
älskligaste företeelse man kunde se, en flicka med bruna lockar
och bruna, tindrande ögon, glad och lycklig, ty alla
mänskliga känslor, som tilläfventyrs en gång bott i lönnkrögerskans
hjärta, hade uppgått i en afgudisk kärlek för lilla Märtha,
som alltid bemöttes väl, aldrig saknade något, så länge
»rörelsen» gick, och var för späd att förstå det ringaste af allt
det elände, som omgaf henne.
Så gingo några år; men då brusade en häftig vind genom
nordanskog; en manlig stämma, eldad af hänförelsens glöd,
höjde härskriet mot nationens arffiende, icke mot örnen i öster,
som vid århundradets morgonväkt slet broderlandet vid
Bottenhaf från vår barm, utan mot denne smygande demon, hvilken
stigit öfver tröskeln till så månget nordiskt tjäll, för att röfva
all glädje och frid, som bott därinne. Och mannen, som
talade upprättelsens ord till Sverige, var bördig från Värends
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
