Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Gamla dadda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast älska utan äfven äga, och garfvaregesäller äro i det
fallet inte en bit bättre än vanliga dödliga människor.
Och så ägde han henne hela den vackra sommaren, och
hon gaf honom allt, allt, t. o. m. sådant, som riktigt
hyggliga flickor, omgärdade med tredubbla led af mammor, tanter
och sociala skyddsvärn, aldrig ge bort, men som det är så
sorgligt lätt att aflocka en liten stackars ensam, fattig flicka
af folket.
Men kärleken — åtminstone mannens s. k. kärlek —
tillägnar sig stundom förnöjsamhetens dygd på ett sätt, som är
riktigt oroande för dess föremål, och garfvaregesäller äro inte
oförnöjdare än andra människor. Därföre, när han hade rådt
om Anna Greta hela den vackra sommaren, gjorde han alls
inte några anspråk på henne för hösten och vintern också,
utan reste bort och tog kondition i en annan landsända och
kom aldrig tillbaka, för han hade inte »hemlocks»-läder i
stöflarna, den där garfvaren.
Och Anna Greta, hon grät så förskräckligt, att hade man
bara haft barken oköpandes, så kunde garfvaren mycket väl
anlagt ett litet faktori med den vattentillgången.
Om nu hennes lilla nyfödda barn, då det första gången
slog upp sin blick till hälsning mot modern, tog de där
tårarna som bevis på att det var mindre välkommet, det vet
jag inte, men emellertid vände det åter till vår Herre efter
att från det dammiga backstugufönstret ha sett sig om på
den här fixstjärnan i knappa tre veckors tid.
Ack, Anna Greta hade så innerligt gärna velat följa med,
men hon var för »syndfull», påstod pastorn.
Det var då, hon blef amma åt brukspatronens lille Gustaf.
Det är för märkvärdigt med kvinnans modersinstinkt: får
den icke tala med blodets röst, så hviskar den med
modersmjölkens, och mången amma har tyst och anspråkslöst älskat
sitt husbondfolks barn som sitt eget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
