Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Gamla dadda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustaf erinrade Anna Greta så mycket om det lilla kära,
bleka, skuldlösa beviset på hennes »brott», hvilket multnade
där borta på kyrkogården, och snart hade han vuxit fast i
hennes hjärta.
Gustaf fick kolt, känger och skulle »vänjas af». — Anna
Greta stannade kvar för ringare lön såsom köksa.
Gustaf skulle i storskolan tillsammans med sina bröder,
och Anna Greta fick samtidigt anbud att som hederlig hustru
dela hemmet med en bergad man, hvilken glömde »felsteget»
för hennes många goda egenskapers skull. Men Anna Greta
lyckades öfvertyga brukspatronen, att det blefve allra billigast
att hålla eget hushåll för gossarne i staden, då de nu voro
hela tre stycken. Själf blef hon naturligtvis hushållerskan.
När bröderna hade tagit studenten och lille Gustaf var i
femte, fick Anna Greta ett mycket sorgligt bref från hans
mamma om att järnet fallit, så att brukspatronen måste göra
cession och Gustaf afsluta de dyra studierna samt blifva
bokhållare å grannbruket.
Då låste Anna Greta in sig i skafferiet en hel timme, men
när hon kom ut igen, var det bara en liten fuktig och
skrynklig snibb af köksförklädet, som vittnade om att hon fällt
tårar. Och så gick hon direkt upp till den gamle renskrifvaren
på vindsrummet och dikterade följande bref till sin matmor:
»Kära, goda fru!
Ack, så rysligt ledsamt att herrskapet, som alltid varit
så snälla, blifvit fattiga. Jag har rent som lipat åt’et en lång
stund, mitt gamla skrälle. Men se, lille Gustaf ska frun
rakt inte va lessen för; för med Guds hjälp ska han inte
bli en sån där ogudaktig bokhållare, som springer efter
brukstösera och ger smedpojkarne örfilar, utan han ska bli en bra
präst, för det vill han, fast han i barndomen alltid tyckte bäst
om tennsoldater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
