Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Svärmor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ack, intet är så underligt, bizarrt och obegripligt som
döden. Såvida det icke skulle vara — lifvet.
Stugan hade blifvit tillbyggd, men där började ändå icke
finnas plats för gamla farmor. Baktråget stod där hon
brukade ha sin spinnrock. Det nygräddade brödet lades att
svalna i hennes säng, och när den gamla hornskeden med
hennes namn på, som hon haft i 18 år, saknades vid
måltidsdags, upplystes det, att den skickats i matsäcken till
drängen, som gärdade i hagen.
Så började det falla onda ord, till slutet så hårda och
spetsiga, att de trängde genom sjuttiårigt skal af sorg och
förödmjukelse samt gingo rakt till hjärteroten på den gamla.
Sent en afton, då allt det öfriga husfolket gått till hvila,
knöt gumman ihop några af sina små tillhörigheter, för att
utan afsked lämna sonens hem och söka en fristad hos en
annan åldring, som hade en liten stuga vid kyrkobyn. Det
är icke sant, att hjärtan brista af sorg, ty då skulle hennes
gjort det, när hon för sista gången lät blicken mönstrande
glida öfver hyllorna i det lilla köket, där trefjärdedelar af
hennes lif runnit bort, eller då hon för sista gången lade
kroken på den farstudörr, som hon så vackert hade sirat, då
sonhustrun drog dit in som brud.
Ute i stian stod grisen och skrek, att man glömt ge
honom aftonvard. Hvad rörde det henne nu? Men af gammal
vana kastade hon dock till honom ett par näfvar gräs.
Utanför fähuset sprang en utestängd höna och skrockade. Hvad
rörde det henne nu! Intet, men det var henne dock omöjligt
låta bli att lägga sitt knyte och släppa in henne.
Men på kornåkern vid gatugrinden, där var det värre.
Där hade hela fäskocken brutit sig in genom gärdesgården
och gick nu och åt af de fulla krakarna, eller skubbade sig
mot dem så att det gula kornet yrde omkring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
