Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I svenska bondehem
- Svärmor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu glömde den gamla allt annat. Det var ju hennes
Kalles egendom, som så skoningslöst förstördes, och utan
betänkande rusade hon in i hopen med en kvist i handen.
Men den store tjuren, hvilken hon gett foder så många
gånger, han var icke vid godt lynne den aftonen och med
ett ilsket vrålande gömde han sina horn vid åldringens
hjärta ...
* *
*
Sonen och sonhustrun sörjde henne »anständigt»; Kalle
torkade sig gång på gång om näsan med afvig näfve, då
han var hos prästen och tingade på om själaringningen, och
den unga moran grät två nya stora bomullsnäsdukar så fulla
som om de hade varit i sjön, samt talade om för hvem som
ville höra på, huru god och snäll hon alltid varit mot
svärmor, hvilken på den sista tiden varit mycket bråkig och svår
och aldrig nöjd, hvad man än velat göra för henne.
Och begrafningen var stor och ståtlig, med finhackadt
granris en fjärdedels mil utåt vägen och riktig sorgkonfekt
med urnor och tårpilar från staden, och slaktades och stektes
gjordes där i gården, så att om svärmor ock haft väl litet
kärlek och ömhet i lifvet, så kunde då ingen säga annat än
att det var tillräckligt med sötost och refbensspjäll i döden.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0245.html
