Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - De gamla taga »undantag»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kanske att rösten darrar en liten smula, men i det
brunbarkade, bronserade anletet är allt lugnt.
— Å nej, inte just det, men si nog har herren förlängt
edra dagar, och mors med för resten, långt utöfver hvad man
kunnat bedja och tänka, som det står i katekesen; det är
svåra tider nu och kvinnan min hon sa’ som så: Gå ner till
de gamle och hör ätter om di inte vill ge af litet på
undantaget, ja min själ sa’ hon så.
— Och hur möcke skulle jag ge ätter då?
— Jo, kvinnan min hon sa’, att säd dä få di gamle i
täppan så möcke di behöfver! 80 års mänskor kan väl inte
äta så ovåligt, och så sa’ hon att svärfar går mest i träskor,
så att stöflarna, som vi ska’ ge an, ä då alldeles onödiga, ja
min själ sa’ hon så.
— Ja, så slipper du väl säden och stöflarna då.
— Tack ska’ ni ha’ far, heder och tack; hur ä’ dä’ annars
mä’ er nu för tia?
— Jo, tack, andtäppan och gikten vill rent göra änne på
mäj.
— Ja, dä ä’, som kvinnan min säjer: En ung kan dö, en
gammal ska’ dö:
»O Gud, låt städs min hädanfärd
För mina ögon vara»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
