- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen. I svenska bondhem /
268

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - När far tog hem sitt julabrännvin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Ska far setta blann di annre tjyfvarna på häktet?

Då blef det för mycket för Anders i Åkroken. Domen,
straffet, samvetsförebråelserna hade inte kunnat prässa en tår
ur hans stolta, skarpa, bruna ögon, men sonens
sammanliknande af honom, den ärlige bonden, som aldrig bedragit
någon på ett öre, med häktets tjufvar och skälmar, grep
honom med förkrossande makt, och skakande i konvulsivisk gråt
lät han fjärdingsmannen leda sig ut till kärran.

— Ätter som du ä’ min naboe och läskamrat, ska’ du
slippa handklofvarna, Anners, förklarade fjärdingskarlen.

Där inne låg mor Anna med bröstet på sänggafveln, och
en bred blodstrimma gaf en hemsk relief åt de likbleka
läpparna. Ola hade sprungit ut i roselandet och borrat in sitt
lilla fula, smutsiga ansikte i gräskanten.

*     *
*



Sommar och vinter hade skiftat några gånger. Åter står
jorden i högtidsskrud och solrosorna nicka vänligt i Åkrokens
roseland. Där är storfrämmande hos Anders Olssons i dag,
väl sina hundrade högtidsklädda män och kvinnor. Äfven
på den vackra mor Annas kinder ha de gamla rosorna spirat
upp i vår; visst lyser det en smula grått öfver pannan under
silkeduken, men på det hela taget ser mor i Åkroken
ståtligare ut än någonsin. Lille Ola har vuxit upp, är numera
alltid ren i synen och inte så värst ful heller, om man får
tro de talrikt närvarande unga flickornas vänliga ögonkast.

På ett långt bord under de lummiga lindarna står fullt
med kaffekittlar, hvetebrödskorgar och buteljer, som flitigt
tömmas och fyllas ånyo. Men Anders i Åkroken har visst
glömt att känna efter så han fick »den rätta sorten» på
»bolaget», ty oaktadt hans gäster pimplat i två runda timmar,
ha de inte börjat svära, skråla eller gräla det allra minsta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free