Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Hos andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»oäktingen», som ingen brydde sig om, låg det någonting
berusande i att tänka på visans lille ringa båtsman, som
spelade så länge med prinsessan, att han vann ifrån henne både
rikedom och hjärta.
»Liten båtsman» var han själf, »prinsessan» var Stina,
husbondens dotter, som han vaggat till sömns så många
gånger, och som till gengäld därför väckt upp hans dumma,
envisa hjärta ur barnasömnen.
För si de vanlottades hjärtan kallas aldrig trofasta, de ä’
bara »envisa».
Några år förut hade han »läst sig fram» för en förträfflig,
gammaldags präst och af honom fått höra mycket vackert
om de vanlottades plikt att ödmjuka sig och låta förtrampa
sig lifvet igenom, och huru outsägligt tacksamma de böra
vara mot Gud, som sörjt för att det finnes folk, hvilka inte
hålla sig för goda att trampa på och förödmjuka dem,
hvarigenom de medelst undergifvenhet kunna tjäna sig
himmelriket ett litet stycke om sänder.
Petter kunde inte fatta allt det där, men han begrep
dock af nattvardsläsningen så mycket, att nu behöfde inte
socknen betala för honom längre; nu var han fri och kunde
städja sig till hvilken af bönderna i byn han ville.
»Och första gång gulltärningen på silfvertaffeln sprang,
Då tappade prinsessan, men liten båtsman vann»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
