Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Hos andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett par vänliga ögon ... missförstå mig inte! Aldrig i
lefvande lifvet skulle det fallit Stina in att med den fule Petter
spela gulltärning om hjärta och hand, minst nu sedan far
var blifven nämndeman och lofvat ge henne trettitusen daler
i hemgift; men hon hade vant sig vid »herens anskrämliga
synament», ryggade inte tillbaka som de andra för den
frånstötande mask, hvari det behagat ödet att kläda Vasskrokens
hjältetenor, och såg på honom med ungefär samma välvilja
som på gamla Broka och Bläsan och den snälle fårhunden.
Och kastade hon åt honom ett vänligt ord, när hon
upptog den fallande säden i hans breda »skår» på fältet eller
då räfserskorna kommo nära slåtterkarlarne på höstnaden, så
lefde han på det i många dagar, vred och vände det i sina
tankar, gnagde det hårdare än Klinga ett utkastadt ben,
och stoltare, mera jublande än någonsin klang det från
ängen vid åstranden:
»Och första gång gulltärningen på silfvertaffeln sprang,
Då tappade prinsessan, men liten båtsman vann.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
