- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen. I svenska bondhem /
428

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - När kornet står gult

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det rimligt, det, när kornet står gult! Därför har Petter ett
par skäror i reserv vid brynspannen, som gå ur hand i hand,
och dem handtera smågräbborna rysligt illa.

Kanske håller Petter allra hvassast åt unga Märtha,
husbondens äldsta gräbba. Kanske far blicken från blånande
egg till blåa ögon, då han pröfvar skäran mot tummen.
Kanske ser han litet för mycket af knoppande, flämtande,
nittonårig barm under det grofva linnet. Och Märtha
känner det och kinden blir varm. Glödande rosor bland
gulnande korn!

»O, finge jag ditt unga, ljufva hjärta,
Nog finge du mitt eget gyllne slott!»


Det är »lejegräbban», som sjunger så där grant, för att
muntra upp sig litet vid arbetet, sjunger på folkvisemelodi
den gamla sagan om gyllne skatter, som bjudas åt folkets
dotter för evig tro.

Plötsligt blir det tyst i ledet, alla ryggar rätas upp och
allas ögon vändas mot unga Märtha, som kommit handen för
nära med skäran. Men det betraktas inte som något
olycksfall precis, bara inte något ben eller sena blifvit skadad. Och
Märtha skrattar själf och håller handen högt upp, medan
klara, varma, bjärtröda droppar tillra ned på den gula
halmen, där de glittra som rubiner på crêmefärgad baldräkt.
Friska, sjudande, klara droppar, o, hvad ni behöfdes väl
under månget snörlif i salongens kvalm!

Solen har gått i skog, skuggorna blifva längre, daggen
faller och Hjelmas pingla hörs därnere vid grinden till hagen.
Flädermusen far på tunga vingar kring det röda husets hvita
knut. Bina ha för länge sedan kommit hem, och bidrottningen
sitter i den gråa kupan i kretsen af sin hofstat och förtäljer
någon lärorik historia. Det är vid den tid på kvällen, då
nattviolen tidigare på sommaren vaknar upp och doftar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free