Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I svenska bondehem
- När kornet står gult
- »För gammal»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärfvarna hälsa honom om aftonen: »Ser du, jag drar troget fram
min ända! Ser du, du kan lita på mig!»
Och kärlekens språk tolkas bäst bland de ringe och små
där ute på landsbygden i böjda ryggar, i värkande skuldror,
i trogna, flinka fingrar, icke minst när Augusti kommer och
kornet står gult.
*
»För gammal.»
Johannes Bengtsson hade tillbringat sitt lif i Brantåsa
ladugård sedan sitt tolfte år, och nu var han sextionio.
Han hade blifvit anställd på fjorton dagar för att
gå vall med kreaturen i »gärdet», men när de stallades upp
i Oktober hade han varit så flink med att bära potatis och
hackelse, så behändig vid rengöringen, så förståndig vid
fodringen, att han fick stanna dag efter dag tills det
slutligen befanns att han kunde spara in den ena ladugårdspigan
— manliga ladugårdsskötare voro ännu då sällsynta å
herregårdarna — och då blef han officielt auktoriserad såsom
tjänsteman på fähusafdelningen, mot mat och kläder till en
början.
Och maten var bra och kläderna inte heller att klaga på
efter Johannes’ anspråk, och erkännande fick han för sin
trohet och sitt nit, ty det var i den gamla goda tiden, då
herremannen bärgade sig på sitt jordbruk och gården gick i arf
från far till son och husbonden själf var som en far för sina
tjänare och underhafvande, amerikaresorna voro sällsynta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0441.html
