Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Rusthållarens Hinke, söm stoderade säj fördärfvader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
köpa annan medosin å bada henne. Te sist ble hon så bra
så hon kunne gefta säj mä hemmasonen i Åbron, men på
läsemötet litet förut hörde ja hur hon frågte prosten i alla
fulla fall om han sport »hur dä geck för Hinke i Upsala».
Å prosten han vre på kalotten å resste på hutet å sa:
— Kandidat Mårdell lär inte ligga på latsidan; men läser
en massa strunt, som inte hör te examen, mitt barn.
Stackars Hinke! Dä hade väl gått an blann all lärdomen
ve undervisitetet justament söm dä kan gå för ett kriatur,
söm kömmer i klöfver te knäna, att han nosade å vädrade
lite öfver allt i stället för å ta säj ett bukfylle så dä räckte
te storskolmästareexamen.
Han reste tell å mä i främmande länder, men dä
importerar ingenting, kan veta, äss en inte gräfver gull äller handlar
äller har en daglön.
När rusthållaremor skulle te å dö, köm han hem en
vänning. Moran gråt å snöftade:
— Hva baraste tar du däj te, min älskade son?
— Kära mor, ja stoderar, töckte Hinke.
Då vände hon säj mot väggen, suckade å sa:
— Ja ä rädder för att du stoderar däj rent fördärfvader ...
Så när rusthållarn också do å arfvet skulle räknas ut,
feck mågarna så godt söm alltihop, för Hinke hade allare’n
fått sin del så när söm på tretusen daler. Å när han
stoderat slut på dom mä, då kom han ändtelien hem på allvara.
Först skulle han, förstås, försöka skapa säj söm harre å
to på sommarbeting te å läsa in baronens pojke på Åleberg
i storskolen. Men då hade han fattat töcke för dä våta å
ble bortkörder en gång när han hade supet kusken fuller, då
friherrinnan skulle ut å åka.
Nere ve gäskifvaregårn hölls han natt å da, å en gång
tjänte han säj då förstås fem reksdaler där, när där kom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
