- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen. Konduktörens berättelser m. fl. /
497

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konduktörens berättelser - En smålandspojk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omkring ögonen, som riktades emot mig; det var herr Janne,
sorgklädd.

I dagningen voro vi framme vid —t. Där stod den magra,
böjda gumman och grät och öppnade sin famn. Där voro
blott få resande och jag hade god tid att ge akt på dem.

— Pappa tänkte på dig i sin sista stund och välsignade
dig, snyftade gumman.

— Min käre, käre far! hviskade sonen. Klädsel och tyg
till mamma har jag med mig. Jag fick det med stor rabatt
per extra kontant af en vän i den branschen, tillade han
under det tårarna strömmade nedför hans kinder.

Åren gingo och jag fick tjänstgöring i ett annat
trafikdistrikt. En sommarkväll när vi kommo fram till F—s lilla
station, var där ett ovanligt lif och stor rörelse. Där var
en bröllopsskara, som skulle säga farväl åt brud och
brudgum, hvilka ämnade fara med tåget.

Bruden, en smärt, fin, ung och vacker kvinna, gick ur
famn i famn. Längst dröjde hon hos far och mor, som gräto
midt upp i all glädjen. Det är väl inte så godt, kan jag
tro, att se en karl, som man kanske inte känt i många
månader, ta ifrån en det käraste man äger, som man vårdat och
älskat i ett tjugotal år.

Brudgummen — ja så minsann var det inte herr Janne!
Bra och ståtlig såg han ut. Det hade blifvit en karlakarl af
den lille, bleknosige halfbiljetten, som en gång klef på i —t,
och päronpåsen var bortbytt mot en ung, förtjusande brud.
Ja, så’nt där är lifvet, herre. För somliga går det back både
tur och retur, för andra går det till Paradis med snälltågsfart,
och andra få streta mot bromsen i all sin tid.

Och när de kommo in i kupén! — Gå efter konjaksbuteljen
och sockerskrinet och det varma rakevattnet, flicka! — Då
satte de sig midt emot hvarandra och fattade hvarandras
händer och sågo hvarandra in i ögonen så noga som om de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free