- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen. Konduktörens berättelser m. fl. /
499

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konduktörens berättelser - När gamle komministern kom hem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


När gamle komministern kom hem.



Han stod där alltid så bredbent och trygg, i sliten rock
och med en nyfiken barnablick, längst framme på
perrongen i —t, den gamle komministern.

Så vidt jag kunde minnas, hade han aldrig köpt biljett
och följt med. Det hade han visst inte råd till. Men vägen
af järn och stål med sin rökfrustande fåle — herrn får
ursäkta, men ibland talar jag lite i kriastil; det hänger i sen
sjätte öfre — den vägen hade gjort en omhvälfning i hela
annexförsamlingen, och komministern, som i tjugo år ansett
sig bo i en utkant af världen, befann sig plötsligt strax utmed
en af den nya tidens kommunikationspulsådror. Vid klart
väder skymtade prästboställets tak fram genom en öppning
i furuskogen litet bortom —ts station.

Han kunde visst aldrig riktigt vänja sig vid lokomotivet;
det tycktes vara ständigt nytt för honom. Han gick bestämdt
ofta ned till stationen bara för att se på det. Han såg på
det och log och rätade förnöjdt på den gråa nacken när det
kom brusande. Den stilla mannen beundrade visst dess
väldiga, tämda kraft, fast han själf icke haft mer ånga
inombords än som nätt och jämt behöfdes för att sakta glida fram
till det lilla herdetjället därborta i skogen.

Frun och flickorna följde någon gång med en station eller
två. En liten, rund fru med milda, blå ögon, två söta flickor
i tarfliga, illa sydda klädningar, och som sällan hade handske
på små bruna händer. Då gällde resan vanligen någon lika
anspråkslös familj vid grannstationen, och då de träffades, var
det en glädje utan ända.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free