Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konduktörens berättelser - När Stora-Mia spelade Guds försyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det ryckte litet i den röda, fylliga läppen, och gubben
harskade sig gång på gång. Lyckliga Stora-Mia! Huru ljuft
att veta sig en gång bli saknad så som hon!
— Det var en kvinna hela dagen, det, herre! Lilla-Mia
är inte något dåligt ämne till ett fruntimmer; men när jag
tänker på mamma, så är Lilla-Mia bara strunt, sade
Blomdahl och blåste ut tobaksröken i tjocka, mörkgråa moln.
Vi drucko kaffet tämligen tysta.
— Han ska väl ha sin historia i dag med, kan jag tänka,
men den ska bli om henne, efter det är hennes dag. Han
ska få höra huru min Mia en gång spelade Guds försyn.
Gud ska veta att jag tänker inte lågt om Sveriges
konduktörer och deras familjer, men någon vanlig
konduktörshustru var hon inte i alla fall. Hon hade gått igenom fyra
klasser i fröken Flammelins skola, och till och med spelade
lite, fast vi naturligtvis inte hade råd att ha piano. Hon var
en känslomänniska, och fast jag aldrig minns att vällingen blef
vidbränd på hennes tid — ah seså, Mia, det händer ju inte
ofta nu heller, min unge — så gick hennes tanke ändå en
smula högre än till grytlocken.
En tid brukade jag ligga om nätterna i E. med blandade
tåget. Det kom klockan elfva på kvällen och gick klockan
sex följande morgon. En morgon på sommaren var jag nere
vid stationen redan när Ring, stationskarlen, var där och
stökade och bytte om vatten.
— Vet Blomdahl, nu ska baronen och friherrinnan skiljas.
Hon ska med tåget i dag, sa kokerskan, upplyste Ring.
Det fanns naturligtvis inte mer är en baron i E.; jag visste
genast hvem det var, och jag kände herrskapet mycket väl
till det yttre.
— Hva sätter åt dom, unga, vackra, välbärgade
mänskorna? Det är väl något snedsprång af baronen?
förmodade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
