Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konduktörens berättelser - När Stora-Mia spelade Guds försyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Si att hustrurna också kunna göra snedsprång, det
tänker en inte så lätt på, när en själf kommit öfver en så’n som
Stora-Mia, och sällsyntare är det väl också i alla fall.
— Nä, Gubevars, sa Ring, alla människor tro att det bara
är för det båda två ha ett så’nt fasligt styft sinne.
Det såg inte ut, som om baronen haft något styft sinne,
åtminstone då på morgonen. Han kom själf med henne ner till
stationen. De vackra, mörka ögonen voro alldeles som
slocknade, det fina ansiktet var askgrått och mustascherna hängde
rätt ner. Hon var däremot strålande grann som vanligt.
Det svarta håret gnistrade, de strålgråa ögonen glänste
alldeles obeskrifligt och den lilla munnen var lika röd. Men
kinderna voro bleka, obegripligt bleka.
Deras lilla flicka var också resklädd. Jaså, hon skulle
med mamma.
Jag hade ofta sett dem när de gingo och promenerade
omkring i E. om sommarkvällarna ända till midnatt. Han
pratade och log, och hon hängde vid hans arm och såg, bara
såg upp i hans ansikte med sådan kärlek i ögonen, att de
rent flammade som ett par eldslågor. Aldrig har jag sett ett
vackrare par.
Jag var inne på expeditionen strax innan tåget skulle gå.
Dörren stod öppen till väntsalen, och jag hörde hur han
hastigt gick fram till hörnet, där hon krupit in med barnet, och
hviskade:
— Ännu är det tid, Louise ...
— Hvad menar du?
— Ännu en gång besvär jag dig vid minnet af vår kär...
— Tyst, Georg! Den är slut; annars kunde du ej varit
sådan mot mig.
Hennes röst var onaturligt lugn; men han såg ut som om
han gått till stupstocken, då han följde henne ut.
Så sprang han upp på waggonsteget och kysste — barnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
