Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konduktörens berättelser - »Vankelmod bor under de liljekullar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Blixtberg, som stod på fotsteget och suckade, så har jag
heller aldrig förstått hvad kärlek vill säga.
Inspektorskan och småsyskonen snyftade så de ristades,
och gamle inspektoren, som var karl och tjänstgörande och
allting, han bet sig i de gråa, stubbiga mustascherna och
tittade barskt rätt framför sig för att inte göra dem sällskap.
Pettersson ringde andra gången. Då for skrifvaren henne om
halsen och hviskade: »Fyra år! Fyra år! En evighet; men
jag litar på dig med hela min själ!» — Nu måste jag ge
inspektoren ett tecken att allt var klart; men ännu då jag
klef upp i finkan bredvid, hörde jag hur de tasslade om
»evighet» och »längtan».
Alla kvinnfolken på tåget sträckte ut halsarna genom
fönstren och tyckte att det var vackert och rörande; men en
gammal engelsman i förste, han sa så högt så det hördes ut:
»Shocking! Shocking!»
Tiden gick. Gamle stinsen blef gråare och gråare, och
inspektorskan, som alltid skulat en smula, hon gick nu nästan
dubbel; men fröken Bettys småsyskon växte upp, och en af
flickorna var nu nästan lika lång och vacker som hon, och
skrifvare Blixtberg hade haft många förordnanden och det
sades öfverallt i trafikdistriktet, att snart skulle han stå som
stins på egen perrong.
Så en vacker dag på försommaren, när jag står och
klipper biljetterna i en andraklassvagn och tittar upp från den
lilla handsken, som tar biljetten tillbaks, står jag midt
framför fröken Betty.
Fabrikörskan därframme vid anstalten är fin, men det har
ingenting att säga. Tygerna kunna de ju få och sina
pengar kunna de ju ge ut; men »stilen» och »snitsen» och
elegansen, den köps inte. Hon var bland de styfvaste jag
sett af både svenskor, engelskor och amerikanskor på 28
reseår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
