Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konduktörens berättelser - »Vankelmod bor under de liljekullar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men herre Gud, hvad hon var mager och såg allvarsam
ut! Och åldrats hade hon också mer än som kan belöpa sig
på fyra år mellan tjugo och trettio, när man har sin grofva
lön och sitt goda kosthåll. När hon kände igen mig, sade
hon så vänligt:
— Nej se, herr Blomdahl reser ännu på denna linjen.
— Jaha. God dag, fröken, och välkommen hem! Nu
förstår jag, hvarför där fejades och gjordes så fint i —t.
Alla må bra där.
— Tack! sade hon och nickade; men det ryckte så
besynnerligt i de stora, svarta ögonen, och hon såg öfverhufvud
inte ut som man bör, när hvarje pust från
lokomotivskorstenen för en närmare dem man har kärast i världen.
Hon var ensam i kupén hela vägen. Vid stationerna satt
hon och skref i en liten anteckningsbok och tittade på en
fotografi; men ju närmare vi kommo hemmet, desto blekare
blef hon, och vid —holm, nästa stationen till —t, låg ett
sådant uttryck af ångest öfver hennes vackra ansikte, att jag
blef rädd och höll på att fråga om hon var sjuk.
Midt emellan —holm och —t ligger den långa bron öfver
Stentorpasjön, väl sina åtta fot öfver vattnet. När vi voro
ungefär midt på bron skar ett afgrundsskri genom vagnarnas
rassel, och då jag tittade ut, flackar en öppen dörr fram och
tillbaka i andraklassvagnen ...
Jag gaf stoppsignal, och efter tjugo minuter hade vi fått
fatt i en båt och fört fröken Bettys lik i land. Det vackra
hufvudet hade krossats till en formlös massa mot vågbrytaren
vid ett af brohvalfven; endast det härliga, mörka håret var
ännu sig likt.
På stationshuset i —t fladdrade den blågula flaggan i
den ljumma sommarvinden; där voro blommor i alla fönstren,
och Blixtberg och gamla herrskapet och alla barnen stodo
på perrongen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
