Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konduktörens berättelser - När tåget gått ut fiån stationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då, för den stackars fabrikören måste ofta ut, än efter ett, än
efter ett annat till sin fabrik, och alltid var det rent af
hjärtslitande att höra hur han jämrade sig, när han skulle skiljas
från frun.
— Och hon då?
— Ja, hon fick tårar i ögonen och klef upp på fotsteget
och slog armarna om hans hals i allt folks åsyn oth sa:
— Gud välsigne dig, Gustaf! — Kyss pappa, min gosse.
— Ta på dig väl på sjön. — Glöm inte bröstlappen. — Ät
ingenting fett om kvällarna. — Lägg dig tidigt, vännen min.
— Lilla Julia vill klappa dig. — Adjö, stackars min älskling,
som ska göra denna tråkiga resan!
— Adjö, adjö!
Och så viftades och nickades där ända tills tåget gått ut
från stationen. Först undrade jag, hvarför hon bad honom
»ta på sig väl på sjön», för inte for han på någon sjö, inte,
för vid Hessleholm vek han alltid af åt Kristianstad. Om
ett par tre dar kom fabrikören i stort och gladt sällskap
tillbaks till Hessleholm, och aldrig taltes där ett ord om fabrik
och kranar, bara om grader och dekorationer och kraschaner
och »sjuan» och »åttan» och »den kiliga ungen på
Brissmans krog».
— Hvar har du varit? sa en gång en bekant, som kom
söder ifrån, till fabrikören.
— I Kristianstad och »murat», min gosse. Nu har jag
»åttan», ser du. Och sen festat och roat mig för resten.
Styfva tal, ståtliga dekorationer. Du skulle, min själ, också
bli frimurare, Zetterbom!
Och gladt var det i fabrikörens kupé och den ena
skrattsalfvan aflöste den andra, men allt efter som vännerna
troppade af vid station efter station så lade han ansiktet i dystra
veck, och då vi kommo till —ås for han ut ur kupén, som
om han varit besatt och sa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
