Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokfruns iakttagelser - »Det var hans eget barn»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag har inte sett någon främmande människa på många år ...
hur många vet jag inte ... O, för Guds barmhärtighets skull,
gå inte ... gå inte! ...
Sen låg hon rent som afsvimmad, men bara ett par
sekunder, så for hon vacklande upp, lyssnade, som om hon
varit alldeles vettskrämd, och fortsatte:
— Man kan komma öfver oss ... men på natten är jag
ensam ... Skall ni vara här i natt? ... Kom till mig i natt! ...
För Guds skull kom till mig i natt då de sofva ... då alla
sofva! ... Gud skall straffa och förbanna er om ni talar om
för dem att ni sett mig ... rädda mig! ...
Hon släpade sig fram till bädden och föll ned som en
trasa. Jag gick därifrån, som om jag gått i sömnen, men
låste dörren i lås och drog låren för, utan att tänka på hvad
jag gjorde.
Det var en förfärlig middag. Mitt hjärta var som
sönderhackadt och soppan blef alldeles förstörd af några otäcka
franska vermiceller, som friherrinnan envisades med att ha.
Jag var så rädd, så att jag tordes inte säga ett ord till
någon människa, och om man på dagen bjudit mig tusen
kronor för att ensam gå in till fruntimret igen, så hade jag inte
gjort det.
Men när jag fick min sofplats ensam i hushållerskans rum
bredvid skafferiet, när jag såg att ingen mer fanns i den
delen af bottenvåningen, som kunde varsna hvad jag tog mig
till, och när jag tänkte på hur gränslöst olycklig och eländig
den arma människan såg ut, så kunde jag omöjligen sofva,
utan pelade mig in till henne vid tvåtiden, fast hjärtat bultade
i mig, som när man bultar biff med klubba.
När jag kom in, låg hon på sängen i månskenet — det
var i September, och det vackraste Augustimånskenet är alltid
då — rullgardinen var inte nerdragen och jag såg att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
