Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kokfruns iakttagelser - Det stora arfvet på Nyckleby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
också ha med mig ut på vagnen, och det dyraste skulle kosta
en och tjugofem, och om tre dar skulle gubben vara i jorden
och maten på bordet.
Patron Karlberg hade varit en gammal enstöring och hans
fru död för tjugo år sen, och inga barn hade de. Där voro
släktingar i sta’n på både hennes och hans sida och bland
dem Nettendahls. Men de voro bara släkt på långt håll,
bryllingar eller fyrlingar eller pysslingar eller hvad det heter,
och gamle Karlberg hade alltid varit på kant med dem
allihop och aldrig hade där varit något umgänge. De hade
visst varit mopsiga mot ’en, när han var ung och fattig, och
det hängde i honom när han var blifven gammal och rik.
Men nu var han död och nu skulle de, kan tänka, få ärfva
allihop, både Nettendahls, kanslistens, Brokvists, garfvarens,
och Mobergs, fanjunkarens, och en halfgammal fröken, som
hette Andersson och visst bara var bryllings barn eller nå’t
i den vägen.
Nå, herre Gud, jag är ju sådan att jag kan göra ett
kalas både ståteligt och snålt, hvilket det nu skall vara, och
snålt utan att det ser allt för galet illa ut. Men det värsta
var, att fru Nettendahl var inte väl utom dörren förrän fru
Brokvist klef in med nya order, och när Mobergskan varit
och sagt ifrån om äkta mandelkransar och åtta skålpund
konfekt, så kom fröken Andersson och ville att mandelkransarna
skulle vara falska och konfekten bara sex skålpund.
Mobergskan var allt redigast i alla fall, för hon talte till och med
om kalkon. Men det blef gödkalf.
Och när det hann att sprida sig lite om arfvet, så var
där en sergeant, som följde flickan Andersson både till och
från mig, när hon kom och gaf sina befallningar. Och en kväll
när det var mörkt, höll hon honom under armen när di gick.
Nyckleby var ett gammalt, stort, bra nog förfallet ställe,
men där fanns goda grunkor och förlager af allting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
