Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En hundrakronas lefnadslopp - Hur jag fick min stora blessyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Asch, hvilka förbaskade dumheter! Han, som hade så
mycket på sitt samvete förut!
Ja, det förstås, men det var ändå olika. Det här var
ruskigt. Ett uthungradt villebråd! Fy fan!
Och så gick han fram till soffan och strök henne sakta
öfver hufvudet.
Hon stirrade upp med ett förskrämdt uttryck:
— Harre Jesses, hvar ä ja? Lä mäj gå! Lä mäj gå!
— Hör du, min flicka, det var kanske inte ändå så riktigt
bra, att du lämnade tjänsten hos nämndemannens och reste
hit upp?
Stora, tunga tårar trillade utför hennes kinder och hon
snyftade:
— Nä, Gu trösta mäj, här bler ja vesst rent ulöckeli, dä
varsnar ja nu ...
Han tog på sig öfverrocken och fortsatte:
— Hör du ... hvad heter du?
— Lena.
— Hör du, Lena, det blir allt bäst att du reser hem
till »Sönnerbo» igen och tittar efter om nämndemannen stadt
sig någon annan flicka ännu. Annars finns där väl andra
platser?
— Å Jestanes, mönna, mönna! Men ... en får inte ta
på tåget utan pengar ...
— Dem skall du få af mig. Och följ nu med, så skall
jag visa dig ett bra ställe, där du kan bli öfver natten, och
så bär det af i morgon. Och här (han rafsade tafatt och
otympligt ihop en hel del från smörgåsbrickan och svepte in
det i en tidning) här ska du få lite matsäck, lilla Lena.
Om en stund kom han ensam hem. Där jag låg på
bordet under pappersknifven kunde jag se, att regnet piskat
hans ansikte och att det rann af hans öfverrock, men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
