- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen. Konduktörens berättelser m. fl. /
645

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En hundrakronas lefnadslopp - I barmhärtighetens tjänst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stycken af mina likar, och jag, lappade stackare, låg innerst,
så jag fick vara med om alltihop.

En afton märkte jag att det blef så förskräckligt varmt i
plånboken och hela bröstfickan. Det var så att vi tunna
sedlar rent svettades, och så hörde vi huru husbondens hjärta
emellanåt slog hårdt, hårdt, och då var en flicka, som han
kallade »fröken Gripenpeng», aldrig långt borta. Jag kände
henne på rösten.

— Hvad skall detta betyda? Är han sjuk? hviskade jag
till kamraterna.

— Jaha, en sjukdom är det på sätt och vis, sa en
riksbankens hundrakrona, som varit mycket med i världen. Jag
var en gång hos en husarofficer, som reste till Norge med en
teaterfröken. Han var också så där förskräckligt varm, så
hans frimärken klibbade hop sig i portmonnän och hjärtat
slog som en stångjärnshammare.

— Är det nervfeber?

— Nej, de kalla det för »kärlek».

Han blef som om han varit tio år yngre, han sprang i
bergen som en pojke och han tog lektioner af en fiskare i
att sköta segel och skot. Jag låg ju inlåst i mitt fängelse
och kunde aldrig se när fröken Gripenpeng nalkades, men
jag kände det på hans hjärtas slag och hörde det på hans
korta andedräkt.

Först voro där alltid många andras röster med i samtalet,
när de två träffades, men sen följde långa, långa
promenader utåt strandvägen, då jag blott hörde honom och henne.
Ni må tro mig eller ej, men då kändes det som om
plånboken legat på en bakugn. Och orden blefvo ömma, och
de gingo allt närmare hvarandra.

Jag måste se henne till hvad pris som helst! Det blef
tillfälle därtill vid en basar, som badsocieteten ställde till.
Hon serverade honom ett glas saft och han tog upp en tia

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free