- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen. Konduktörens berättelser m. fl. /
646

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En hundrakronas lefnadslopp - I barmhärtighetens tjänst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att betala henne med. »Nu eller aldrig!» tänkte jag och
jämkade mig upp, så att jag fick titta på henne litet.

Åhja! Rödt, gnistrande, glänsande hår och den vackraste
hy. Stora, blåa, varma ögon och en ståtlig figur. Gud, så
hon såg på honom!

— Jämna pengar?

— Naturligtvis.

— Tack, ni är er alltid lik, herr Linder!

Hvarje bokstaf lät som en smekning.

Den natten sof han icke mycket. Men han var glad och
gnolade på alla möjliga muntra melodier med en absolut
omöjlig röst. Och han stod vid det öppna fönstret halfva
natten och talade för sig själf och kastade slängkyssar genom
fönstret ut i mörka luften. »Här blir snart förlofning»,
hviskade den erfarna riksbankshundrakronan.

Följande morgon steg han tidigt upp och sprang uppåt
bergen, lätt och glad som en ung gosse. Och där slog han
sig ned i ett buskage bakom en stor stenhäll. Han hade
icke setat där länge förrän där hördes hviskningar från andra
sidan hällen; jag igenkände genast fröken Gripenpengs och
hennes mors röster. Först reste han sig en smula för att
hälsa, men så besinnade han sig och lade sig åter ner. Och
så begynte hans hjärta leka stångjärnshammare igen af alla
krafter och damerna hviskade på:

— Nå, är du färdig med Linder snart nu, Nina?

— När som helst, mamma. O, han är alldeles grufligt
förälskad, den arme karlen.

— Stackars min flicka! Det var inte den framtid, du
tänkt dig. Och stackars Hjalmar ...

— Ja, du må tro, mamma, att jag legat och gråtit
nätterna i ända ibland vid tanken på honom. Men hvad vill
jag göra? Gå och vissna bort i långa väntans år, för att
kanske till sist bli sviken af honom!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free