Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En hundrakronas lefnadslopp - I barmhärtighetens tjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ni känner inte igen den lilla faderlösa, hvars lif ni
räddade nere i —kil?
— Hm? — Hm? Jo, jag tror jag minns. Nå, ni är frisk
och lycklig nu?
— Ja ... a ... stammade hon.
— Nå, så farväl då! Roligt att träffa er.
Men hon sprang efter honom och höll honom fast i
pälsen:
— Anse mig inte ogrannlaga, men skulle det göra dem
så mycket, som vänta på er därhemma, om ni en enda
halftimme ... Förlåt, om jag bär mig illa åt!
Der for en darrning genom honom, och hans tunna
läppar skälfde:
— Mig väntar ingen på ... jag är så ensam ... mycket
ensam ...
— O, då förlåter ni mig säkert! Följ med! Följ med!
Och han följde med till det lilla hemmet, hvars
härskarinna hon var, och presenterades för hennes man som en kär,
gammal vän, och dröjde kvar timme efter timme.
Och han åt kväll med dem och kom, utan att rätt själf
veta huru, in i barnkammaren då gossarna lades till hvila.
Och Gugge läste aftonbönen för både sig och Wille.
Men när han kom till: »Gode Gud, välsigna och bevara
den snälle herrn, som gjorde mamma frisk och lycklig och
gladde mormor hennes sista år!» då blef det återigen så där
förunderligt varmt i Linders bröstficka och hjärtat bultade så
högt och starkt, som det kanske ej gjort på många år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
