Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En hundrakronas lefnadslopp - Med julhälsning än en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fasoner, som tydligen sutto djupare än på ytan, eftersom de ej
blefvo råare för det korkarna smällde och kinderna glänste
kopparröda emellanåt.
Och kvällen därpå kunde jag vara i ett tredje lag, ett
lag af raska, väderbitna timmerkörare, som kanske vintern
förut halfsvultit med hustru och barn, men nu i det
ypperliga föret och de dråpliga körförtjänsterna, med sina trettio
till fyrtio kronors daglig arbetslön för häst och karl, lefde
herrelif äfven de, lapade sitt »smällkorkavin» med naiv
förtjusning och fingo betala sin ciderkyprade Cremant väl så
högt som patronerna Cliquoten.
Och så ut i arbetarelagen vid Krylbo, där rälsen dag för
dag sträckte sina armar af järn allt högre och högre upp mot
norden, där hårdt arbete i frusen mark, svart bröd och
amerikanskt fläsk omväxlade med sus och dus dagen lång, festligt
leben och fina dryckesvaror äfven där.
Ni tror kanske att hundrakronorna voro sällsynta i de
kretsarna? Åhnej, med fyra till sju kronors daglig förtjänst
kunde rätt många arbetare gå och bära en lapp af min valör
i sin kavajficka. Men sällan länge! Det var ett rysligt lif
uppe i Norrland på den tiden.
Så låg jag en lördagsmiddag den 15 December, skrynklig,
smutsig, ful och med vådliga »hundöron» i hörnen, i
aflöningsmannens blecklåda och väntade på järnvägsarbetarnes
käcka, vilda trupp.
Det var en grof, valkig näfve med gammal
nordmannakraft uti, som grep om mig och sex à sju tior därtill, och
det var till ett torftigt, kallt och smutsigt härbärge, en riktigt
liten »rallarekasern» i en gammal, grå bondgård, han förde
mig. Rallaren drog fram en stol till det soliga bordet med
osande lampa och spräckt glas, med smörklickar, fläsksvålar
och en liten flod af öl i ena hörnet. Så tog han upp mig och
småsystrarna, tiorna, slätade ut oss och tittade på sin skatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
