Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doktorns kusk - Ett bra fruntimmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då gick hustrun fram till honom, strök honom sakta öfver
håret och talade som till ett barn:
— Va stella, Johan; doktorn ä en snäller kar å tar nock
inte en smul mer än som ä rent tvunget.
Doktorn förband den stackaren och reste hem efter flere
doningar. Där var fem mil till lasarettet och ingen järnväg.
Där på trakten fick en lof då för tiden reda sej själf så godt
en kunde. Gick det, så gick det. Fram emot middagen var
Johans på Nabben ben aftaget där hemma på hans eget bord
utan många omständigheter. Lena och jag hjälpte till, utan
lasarettsdräkter och annat, som doktorn sa annars borde vara.
Men vi tvättade oss om händerna vid brunnen, till och med
i såpa, förstås.
Johan höll på att svimma och jag trodde ögonen skulle
falla ur hufv’et på Lena, så hemskt förskrämd såg hon ut;
men hon bara böjde sig ned och hviskade:
— Johan lelle, när nu olöckan ändå i alla fall va framme,
så tänk att dä to den foten du hade så illacker frost i!
När vi fick honom i sängen, var det inte mycket med
hvarken honom eller henne. Hon fick hugga fatt i en stol
för att inte trilla omkull, men ändå ble hon tillreds att säga:
— Tacka Gu, Johan lelle, att dä inte tog i hutet! Hva
bara skulle dä blett å mäj då?
— Stackare, dä hade vatt bätter du hade vatt änka än ha
en tocken kar, söm ja nu bler, äss ja får lefva, tyckte Johan.
— Så ska du inte sia! En kar ä ändå en kar så länge
lifvet ä i an, mente Lena och snöt sig på förklädet.
Ja, kvinnfolken äro omöjliga till att söka ut tröstegrunder,
när de sätta den sidan till.
Doktorn stannade kvar en timme för att titta efter att inte
Johan skulle somna in så att han aldrig vaknade mer. Men
Lena satte sig att skrapa potatis så skalena yrde, och när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
