Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doktorns kusk - Ett bra fruntimmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon hade slutat, drog hon strumpan af det aftagna benet och
svepte in benet i Svenska Veckobladet, som var mycket
allmänt hos den fattige klassen på den tiden, och bar upp det
på vinden.
— Dä ska hvila i vigd jord, sa hon. Ja ska be Gustaf
i Skeppshult ta et mä sej på söndag, när de ska begrafva
sin lilla gräbba.
Den enda tår jag såg henne fälla var när hon tvättat båda
hans strumpor och hängt upp dem på gärdesgården till
torkning. Då slog hon båda näfvarna för ansiktet och snyftade:
— Dä ä så unnerligt å tänka att han ätter detta allri
ska nötta mer än en telika ...
Men så spratt hon till och sprang in i köket efter en
bytta.
— Gu tröste mej, ja har rent glömt grisakultingen midt
i alla di annre bekömmerna, sa hon.
Så kom Skeppshultabonden och skulle fråga hur det var
med Johan. Då sa Lena:
— Tackar som frågar, dä ä ätter omständigheterna. Men
en passlig bit te träben vell ja att Nils snickare ska få leta
opp bland erat virke, å läder te remmar får ni också släppa
te, å fast Johan inte va mä mer än te frukostadags, så får ni
allt betala honom för hele daen, ätter som dä va i eran
grushåla dä hände.
Då tog Gustaf i Skeppshult mössan af sig och ref sig i
håret och mente:
— Dä annra dä får gå, men hva daglönen anbelangar,
så ble han ju i alla fall ledi ve åttatiden å ...
Men då blef Lena arg:
— Vet ni ingen lefvannes hut, bonnarackare. Hva har
han kommet åt å tjäna sen hele daen?
Då skämdes Gustaf och lofte att det skulle få räknas för
en hel dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
