Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doktorns kusk - Ett bra fruntimmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En vecka efteråt gick Lena förbi vårt, och jag frågte
henne då hur det var med stackars Johan.
— Jo, sa hon, nu sitter han i sängen och täljer träskedar
och räfsepinnar, men hva som bätter ä, ä att ja har vatt oppe
hos länsmannen å fått hans löfte att få bära postväskan i
stället för Gladers Gustaf, för han super å har slarfvat bort
för femtan öre prässjäst för länsmannens fru.
När hon gick så trallade hon.
Doktorn brukade alltid en lång tid efteråt hålla utanför
Nabben och språka med folket där. Efter ett par tre veckor
kraflade Johan sig ut på backen utanför stugan och satt där
under en stor björk och täljde på sina skedar. En gång när
vi kommo var Lena borta, men kom hem medan vi höllo där.
Hela hennes fula, grofva, koppärriga ansikte sken, och
hon småskrattade när hon kom och hälsade på doktorn.
— Nu har ja skaffat Johan en tjänst, sa hon.
— Sköja inte mä mäj, stackare, bad Johan.
— Dä ä en dagsens lefvande sanning. I morse feck ja
höra att den gamle körkeväktarn do i går kväll, å nu har ja
vatt hos prosten å tingat på att du ska få ble väktare.
Det tungsinta uttrycket vek undan en smula ur
krymplingens ansikte och han stammade:
— Inte kan di vella ha en så’n stackare som ja?
— Nää, först krånglade gubben och sa att »träbenet
störde andakten», sa han. Men då frågte ja honom, hvem
det var som sade: »Haf de elända uti ditt hus», å om han
trodde, att den, som sagt så, inte i sitt eget hus skulle lida
en stackars krympling.
— Hva sa prosten då?
Han skrattade och sa: »Ja tror Lena vill disputera i
skriften med mig», och så sa han att han var rädd träbenet skulle
slamra så rysligt utefter stora gången i kyrkan.
— Ja, ja, det gör det allt, tyckte doktorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
