Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Doktorns kusk
- En människovän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En människovän.
Det var yrväder och jämnt halfannan aln djup snö, men
här och där tre alnar i de största drifvorna, där de
ej ännu hunnit skottas. Tocka drifvor kunde, förstås,
inte bruntarne gno igenom, fast deras make aldrig funnits i
Sveriges land, och därför höll jag in, när jag såg en hel rad
sådana ligga framför mig på en liten slätt; ännu voro vi i
skogsbrynet och kunde vända.
— Det var tusan, sa doktorn.
— Djäkeln i dä, sa jag.
Då smatt där ut ur skogen en liten kutryggig, mager
uslinge med tunna varkenskläder på kroppen, men en stor,
tjock yllehalsduk två hvarf om halsen, och lyfte på mössan
och sa:
— Hvart ska harren? Härassväjen går dä inte på en hel
fjäringsväj.
— Nej, jag ser det, min gubbe lille. Jag ämnade mig
till Hamra bruk, sa doktorn.
Backstusittaren, eller hvad det kunde vara för en gök,
tittade på oss med sina små, grå ögon och ref sig i det
rufsiga håret och sa:
— Ja, si här ä en skogsväj, justament precis den ja
kommer på, å på dän kunne en kanske lista sej ut te härassväjen
igen där skogen tar ve.
— Stig upp och visa vägen, så ska du få en
tjugofemöring för besväret, tyckte doktorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0241.html
