- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen. Konduktörens berättelser m. fl. /
722

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doktorns kusk - En människovän

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det gjorde han, men det var en satans väg. Ibland
skrapade det mot stora stenar och ibland blefvo vi hängande på
stubbar så det smattrade i selarna och vi fingo stiga ur och
lyfta släden öfver. Så i en klyfta, där den usle vägen ackurat
såg ut till att ta slut, och en liten eländig grå koja låg ett
stenkast åt sidan, säger karlen:

— Va snäll och töfva här ett halft öjnableck mens ja går
in och drecker lite! Ja ä så grömt törster.

Och så masade han sig in i stugan. När han kom ut
igen, sprang han mot doktorn och skrek:

— Kära mänskor, för Guss barmhärtighets skull, hjälp en
mänska där inne, som ligger å håller på å dö! Ja vet att
detta ä själfve doktorn, å han kan inte för sett samvete resa
frå ett tocket elänne.

Doktorn sprang in och blef inne en god stund.
Snöstormen tog till, hästarne darrade som asplöf och kröpo hop
med alla fyra fötterna, och till sist tittar doktorn ut ur
stugudörren och ropar:

— Jag måste stanna en stund. Se efter om det är
möjligt att få in hästarne i vedskjulet eller ladan eller hvar
som helst.

Jag är, Gudnås, en syndig människa och det händer ju
att jag svor en vers, då jag spände ifrån i kölden och
snöyran midt ute i skogen.

Med stort besvär fick jag in de stackars djuren i ett
hybble, som skulle föreställa vedskjul, men som knappt hade
hvarken tak eller väggar.

En halftimme gick och doktorn syntes icke till och inte
heller tjufgubben, som lurat oss in uti detta elände.

Men när en halftimme till var gången och jag höll på att
frysa själen ur kroppen på mig, gick jag själf fram mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free