- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Andra delen. Konduktörens berättelser m. fl. /
727

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doktorns kusk - En människovän

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Joo -.. nää ... ja dä vell sia ingen, söm en kan köra.

— Hör du, Karl Petter, tala nu om för mig, upp och ut,
hur det här hänger ihop. Ut med språket, annars vankas
det smörj, ser du!

»Kal Petter», som fått mössan på hufvudet, röck af henne
igen, sköt upp sin puckel så att han såg rysligt ömklig ut
och började i gnällande ton:

— Käre, goe doktarn, ble inte så faslia arger. Stina va
barnsjuker å ja skulle just gå te Maja på Åkaled för å be
’na hjälpa ’na. När ja så mötte skjusset å kände ijän doktarn
å vet att Maja allti tar trettisex skelling å att en inte allti
träffar ’na hemma, så föll dä mej i sinnet — dä va väl
jäfvelen, kan ja tro, som han säjer Smeberg i missionshuset —
att äss ja kunne få doktarn te et för inte, så ...

Doktorns hotfulla uppsyn hade mildrats allt efter som
»Kal Petter» talade, och nu sa han;

— Sätt på mössan, min gubbe! Men hör nu du, som
tycks vara en förståndig karl, fast en liten kanalje, har du
under dessa timmar aldrig tänkt på, att jag möjligen kunde
varit på väg till någon döende, som förut kallat mig, och
hvars död du på det här viset kunde fått på ditt samvete?

— Joo ... jaa ... nää ... dä vell sia, att innan vägen
hade blett skottader hade doktarn ändå allri kommet fram ...
å så ... å så ... i alla fall ä en sej själf allti närmast i alla
fulla fall ...

Det begynte att rycka i mungiporna på doktorn och
skrattet var inte långt borta. Så dök han ner med näfven
i pälsen och sa:

— Adjö med dig, min käre Karl Petter! Här har du en
tvåkrona till. Tack för hemma »i alla fulla fall»! Hälsa
Stina så mycket! Måtte du ännu många gånger få »mätta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free