Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Stora-Syster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra, och ett fång krusiga lockar gulare än guld flögo
omkring på lekplatsen, då tjöto gossarne: »Vivan, Vivan!» i
vild förtjusning. Och när mamma var död och
cendrillonsfoten stilla och gula lockar skakades af gråt och ett litet
rosigt, förgråtet ansikte snyftande gömde sig i soffhörnet, då
slog stora-syster armarna hårdt om lifvet på den lilla elfvan
och kysste henne och hviskade: »Vivan min!»
Så hette hon väl Vivan då, fast aldrig kunde hon vara
döpt till det namnet.
Stora-syster var tjugo och lilla-syster fjorton år då de
blefvo ensamma i världen.
Moster Erika kom och ville som en tung skyldighet ta
Vivan hem till sig, medan hon menade att Annie nog kunde
söka sig en plats som lärarinna.
Men stora-syster sa nej och drog den ännu alltjämt
gråtande Vivan intill sig och förklarade att de ville lefva
tillsammans och arbeta tillsammans och — om så behöfdes —
svälta tillsammans också.
Moster Erika drog sig tillbaka med betänksamt skakande
hufvud och en ljuf känsla af trogen och kostnadsfri
pliktuppfyllelse. Ett par veckor därefter stod där: »Annie Bark,
Modeaffär» på en liten skylt vid stadens vackraste gata.
Annie var inte precis nybörjare i branschen, för då hade
det visst aldrig gått. Hon hade arbetat på fru Svenssons
»atelier» några höstar och vårar då där varit riktigt brådtom,
och smak hade hon och flinka fingrar också.
Det blef bröd nog. Det blef också till pensionsafgifter
åt Vivan, så att hon blef mycket lärdare och kunde exekvera
Chopin mycket säkrare än stora-syster. Där blef t. o. m. en
sparad penning till ett marmorkors på granitsockel åt herr
och fru Bark. Och, det bästa af allt: där blef ett tryggt
och säkert hem, så att stora-syster fick vara hos lilla-syster,
så att de båda, som voro allt för hvarann, hvar kväll efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
