Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Den gamle brunnskamraten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den gamla, snälla frun bar ett Janusanlete, hvars ena hälft
ingen såg utom fröken Evy och kammarjungfrun bakom
väggarna i den vackra villan numro fyra. Och detta anlete var
argt och missnöjdt, med stygga ord i skrumpen mun, med
oupphörliga erinringar om liten Evys beroende ställning.
Och hemma i Stockholm hade den gamla frun en gift
dotter, en matmor n:o två, som kom hem till mamma
hvarannan dag och betraktade Evy med misstro och stämde
gamla mamma illa mot liten Evy och hårdt, fast och
obevekligt lät henne känna att hon intet annat var än en
aflönad tjänarinna, hon lika väl som kokerskan och
kammarjungfrun.
Och den gamla frun var mycket gammal och skral; en
vindpust, en oförsiktighet kunde döda henne i morgon,
ålderdomskrämporna skulle ofelbart göra det inom ett par tre år.
Hvart ville Evy då taga vägen? Det är sant att många
banor i vår tid stå öppna för kvinnan; men på mycket få af
dessa gälla såsom meriter att ha plåstrat med en gammal,
kinkig gumma, att ha väckt uppseende, dansat och
konverserat på börsbaler, i Ramlösa, i Marstrand och Ronneby, eller
ens att hjälpligt kunna massera skrumpna, vissna lemmar,
spruta in morfin och passa en flämtande lifslåga, om man
inte har riktiga papper och betyg på det.
Och så fanns det en annan gammal snäll fru, utan
Janusanlete, utan stränghet och nycker; en, som världen inte
brydde sig det bittersta om, antingen hon var ond eller god,
ty hon var bara en stackars utfattig änka med en pilt, som
gick i skolan mot lägsta afgiften i urvuxna kläder: Evys mor
och hennes lille bror; och hos dem var hennes hjärta i
bekymmer och oro, under det hennes fagra gestalt pratade,
skrattade eller dansade eller ock jämkade kuddar, skötte
morfinspruta och öfvade sig i slafvisk ödmjukhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
