Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Den gamle brunnskamraten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dock — inte hela hjärtat de tre senaste veckorna. Dess
vår hade kommit med lösta källsprång och svällande
knoppar i kärlekens sol, kommit plötsligt och öfverraskande, som
den kommer för unga, ofördärfvade hjärtan, hvilka aldrig
lekt med elden och därför icke känna igen den förrän den
flammar högt i oskuldsfullt bröst.
Det var bara en liten, tämligen oansenlig »hofrättsnotarie»,
som kommit en så kraftig verkan åstad. Han rådde inte för
det, det var då visst och sant, han kunde knappast hoppas
att hans blåa, barnsliga ögon skulle tränga så mycket djupare
än alla andras in i Evys hjärta eller att hans klara stämma
skulle väcka ett så starkt eko i hennes själ, eller att ... ja,
hvem känner kärlekens väg och huru känslorna komma till?
Nu visste de emellertid huru de hade det, visste det utan
ord, utan bön och löften.
Hade nu endast framför dem stått fattigdomens hopplöst
branta, oöfverkomliga mur, så hade det väl ändå gått an.
Då kunde de känt sig lyckliga i nuet, byggt broar af
ungdomens oföränderliga, obegripliga sangvinism och satt sig
ned att vänta på underverk.
Men det tycktes som om ödet inte ville unna Evy tid
till allt detta. Det var inte nöjdt med hindren framför, det
insköt äfven från sidan en figur, som oroade och ängslade
liten Evys hjärta och ännu tydligare visade dåraktigheten af
hvarje hopp: en annan man, som älskade henne, ville äga
henne, en man, som med ett slag kunde förändra hennes
beroende ställning och befria henne från alla bekymmer för
mamma och lillebror.
Denne man hade så pass mycket af denna världens goda,
att han egentligen, enligt all romantisk rättvisa, borde varit
mycket gammal, mycket elak och ful; men han var just
ingendera delen, direktör Malm, och hela världen skulle säga
att hon var tokig om hon afvisade honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
