Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Annas första bal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, herre Gud, måtte flickan bara inte gå och förkyla
sig då hon blir bjuden på glace och sådant slarf, när hon är
varm af dansandet och flängandet, sa fru Tenström.
— — — — — — — — — — — — — — — —
Det var inte farligt för lilla Annas hälsa. O, därhemma
i förmaket, i det tarfliga hemmet, vid den gamla lampan,
omgifven af kärleksfulla ögon, där var hon fin som en
drottning och vacker som en dag. Men i skenet af hotell
Bengtssons ljuskronor, omgifven af främmande, kalla, likgiltiga
människor, af Kråkebys grädda i all sin stass, kände hon sig så
oerhördt liten, fattig och torftig. Den blåhvita, stolta
klädningen var så ömklig i all denna glans; det kändes, som hade
det stått skrifvet på dess rygg, att den blifvit köpt åt en liten
egensinnig flicka för pengar, som egentligen skulle varit till
en duk och tolf servetter.
Första valsen! — O, Gud, där måtte väl ingen komma
och bjuda upp henne ännu, redan! Hon behöfde tid att
sansa sig och samla sina tankar.
Var inte rädd, liten Anna! Din fägring och din blåhvita
dräkt göra ej alldeles samma effekt här som inför gamla Malena.
Polka! — Där gå två, tre, fyra danser och ännu bjuder
ingen upp lilla fröken Tenström. Hon ser sig omkring. Ack,
för bokhållaren till Struténs existerar ingenting annat i
världen än två rödblonda flätor, som hänga utefter ryggen på
patron Svenssons flicka. Studenterna, som åto hos tant Emma,
äro inte här, och stadsfiskalens bror kretsar kring
punschbordet långt i fjärran som en örn kring en nyupptäckt åtel.
Fem, sex, sju danser! — I hvirflande fart ila paren förbi;
mjukt prasslande, glänsande släp slänga liksom föraktfullt till
den stackars simpla blåhvita. O, gamla Malena, om du bara
visstel Ingen ser henne, ingen bryr sig om henne. Var det
då detta, hon drömt om och längtat efter! Är det för detta
mamma skulle försaka sin duk och sina servetter! Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
