Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Mamsell Malena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omslaget, och sedan kunde hon sitta i hela timmar på sitt
rum och se på dem och hviska: »den snälla mamsell Malena»,
»lilla rara Malena». Ack, det var ju blott i barnens namn
han skrifvit så, men det var ändå hans handstil ...
’Unga grefvinnan’ blef aldrig gammal. Efter ett lif, som
från början till slut var en lugn och lycklig sommardag,
kallades hon bort helt hastigt, innan hösten kom och för henne
kylde lifvets fröjd. Hon hade varit en god maka och mor,
och hennes bortgång verkade förkrossande på man och barn.
Med tårfyllda ögon slöt hon dem en efter annan till sitt bröst
och sade dem farväl när slutet nalkades.
Slutligen vinkade hon äfven åt mamsell Malena.
Skulle hon nu på dödsbädden bringa sitt trogna ’biträde’
en något varmare tack än den stela, afmätta, som plägade
åtfölja julklapparna och lönelikviden? Skulle hon be henne
framgent lika troget vårda sig om huset?
Det såg nästan så ut, ty hon fattade om mamsell Malenas
hals med sin arm och drog henne helt nära, men så sa’ hon
med bruten stämma:
— Ni minns väl, att det bästa damastduktyget inte ligger
i skåpet, utan i min lilla byrå?
— Ja, hennes nåd, sade mamsell Malena och neg.
Och grefvinnan dog och blef begrafven. Man väntade
att den ännu ungdomlige grefven skulle gifta om sig, när
sorgåret var öfver, men sorgåret gick och tio därtill utan att
något hördes af i den vägen. Dels hade han verkligen
älskat den bortgångna, och dels sörjde mamsell Malena för
att i hemmets trefnad och komfort aldrig märktes frånvaron
af husfru.
Mamsell Malenas egen ställning hade väsendtligen
förändrats med grefvinnans bortgång. Hon styrde och ställde
i hemmet efter godtfinnande, sedan grefve Filip, på hennes
oupphörliga frågor i början, vänligt svarat: »Ack, det sköter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
