Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Som eget barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— I kabinettet. Ut med sej!
I kabinettet! Denna lilla vildkatt i lappad klädning och
med bruna, trasiga händer midt ibland alla etagèrerna och
konstsakerna! Och en liten säng där roccocobordet stått!
Det var visst på världens sista tid.
Men det blef värre för gamla Malena. Efter ett halfår
kom där en vänlig, men ofantligt respektingifvande änkefru
och tog öfverstyret i huset och vården om lilla Marie.
Malena blef degraderad till ensamt kokerska, såsom hon ock
annorstädes förr i världen varit hade. Och Maries
skolkamrater stormade in i salongen, dammade ned smyrnamattan
och stötte tån af den hvita Antigone på piedestalen vid
spegeln.
— Se, herr ingeniör! sa’ Malena med fasan målad i sitt
gamla anlete.
Men ingeniören log och ristade på hufvudet och sa’:
— De barnen, de barnen!
Behofvet att ha en annan människa att älska öfver allt
annat på jorden kan genom omständigheternas makt hos
en och annan af oss tvingas tillbaka rätt länge, men där det
sent vaknar, bryter det fram som vårfloden öfver sprängda
dammar, blir större, mäktigare, mera förhärskande än
någonsin. Barnet blef småningom Ludvigs allt, och minerna på
Nålköpings mammor med giftasvuxna döttrar blefvo allt mera
betänksamma.
— Gullebarnet mitt, ska vi skrifva till tante Lotten nere
i Ramlösa, att nu sen du gått och läst och är stora flickan,
slipper hon att mera komma tillbaka? Ska vi göra det och
skicka henne mycket, mycket pengar, så att hon inte blir
ledsen? frågade Ludvig sin lilla Marie en dag den sommaren
hon fyllt sexton år.
Och lilla Marie kröp närmare upp till honom på
gräsbänken i bersån, slog armarna om hans hals och jublade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
