Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Från herrgårdar och färdvägar
- Ånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ånger.
De hade tvistat. De två, som med hela hjärtats
brännande trängtan i månader och år bidat den dag då
ändtligen, ändtligen dörren till deras egna lilla hem
skulle sluta sig efter ett öfverlyckligt par, skulle ställa sig
emellan dem och all världens bekymmer. De två, som satte
hvarandra högre än allt annat i världen, som tänkt, att komme
de slutligen en gång samman, skulle hvarje minut, de sedan
af lifvets kraf och tvång rycktes från hvarandras sida, kännas
som ett rån af hjärtats fröjd.
Just de två hade nu med hotfullt rynkade pannor talat
hårda ord; rösten hade darrat, orden hade kommit liksom en
smula rädda, tvekande först, men sedan, sedan hade de
klungit hårda och hvassa, liksom fullt medvetna om huru bittert
de skuro in i hjärtats fibrer, det andra hjärtats, det hjärtas,
öfver hvars ägande man en gång var så jublande salig, att
man led af att ej förmå famna all världen i sin yrande fröjd.
Det var ju så han hade sagt en gång inne i det lilla blå
kabinettet hemma hos pappa och mamma, en skymningsstund
innan lampan var tänd och småsyskonen kommit hem från
skridskoisen, det var ju så han hade sagt:
— Ve öfver en hvar, som någonsin kommer dessa älskade,
milda ögon att mulna af sorg!
Det var ju så hon hade sagt, när han en gång kom hem
under förlofningstiden, mörk och uppbragt öfver något, som
gått honom emot uppe i ämbetsverket, att »hennes kärlek
skulle breda en kungsmatta, inväfd med ömhetens rosor, öfver
hans stig genom lifvet, så att den älskades fot ej mer skulle
känna någon stötesten i sin väg». Det var litet svulstigt och
tillkrångladt sagdt; men ack, hon menade det så uppriktigt då!
Och nu föll dörren igen emellan dem båda, medan ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0406.html
