- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Tredje delen. Från herrgårdar och färdvägar /
1193

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Ett sommarminne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fördunklade skriften; man blir så lätt bedragen på sådana
minnen.

Allra minst duga de att visa för far och mor.

— Hvad har han sagt? var pappas lika grymma som
naturliga fråga, då lilla Alma grät och inte ville antaga
kassörens hedrande anbud för att ... för att ... »hon blef
förtjust i en ingeniör i Kärrlösa» ifyllde stora-syster, som gjort
en särskild stadsresa för den viktiga familjetilldragelsens
skull.

Och när då Alma måste vidgå, att »sagt» hade han just
ingenting, men att hon kände och visste att han hade henne
kär, då skakade pappa på hufvudet och sade: »Kära barn!»
och mamma slöt henne i sina armar, och alla tre fruntimren
gräto, och pappa gick ut och tog sig en toddy på
stadskällaren med kassör Svensson och om en månad var saken klar.

*     *
*



— Fabriksdisponenten Fonell — fru Svensson,
presenterade kamrerskan Lundin inne i förmaket på sin »stora» supé
med konsertafdelning, tablåer och två vaktmästare.

Det var så de möttes efter sex år, då han händelsevis i
affärer kom till staden där hon bodde.

Hon var sig inte mycket lik. De tindrande, bruna ögonen
hade ett trött, liknöjdt uttryck nu, de runda kinderna voro
glåmiga och grå, äfven vid ljus, och axlarna sågo kantiga ut
under den gamla, urmodiga sidenklädningen. Det låg något
fattigt och nedtryckt öfver hela hennes väsen.

Skyggt såg hon upp mot honom med två små, glödande
fläckar midt öfver kindknotorna.

Det blixtrade till i de dåsiga ögonen: Han såg just inte
heller ut att ha haft så roligt under den gångna tiden. Vacker
och elegant var han visserligen mer än någonsin, mer än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/3/0473.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free